Som inledning på nästa veckas vilttema på Winendine.se kommer här en kort historia om det första fällda viltet i min än så länge korta jaktkarriär.

Så var det äntligen dags. Efter att den officiella bockpremiären varit på torsdagen den 16:e augusti var det nu, på lördagen, dags för min rådjurspremiär. Vi tog oss ut till tornet strax innan sju på kvällen, då solnedgången skulle inträffa runt halv nio. Med tanke på att vi redan stötte på vår första bock vid vår vandring ut till passet, så kunde vi nog gott tagit oss ut någon timme tidigare utan att få sitta rastlösa. Hur som helst kändes kvällen redan som en succé.

På väg upp i tornet fick vi genast syn på en get och hennes två killingar. De stod rakt fram precis bortanför markgränsen och turades om att titta sig omkring samt nafsa på de låga träden i åkerkanten. En klar stämningshöjare i den varma kvällssolen. Ytterligare ett par bockar, en med smaldjur, visade sig rakt vänster från vår sittposition, men de var lång utom skotthåll, så väntan fortsatte.
Plötsligt rusar en av bokarna mot den plöjda åkerns mitt, där står nämligen en ung trotsig revirinkräktare. De stångas ett fåtal gånger innan inkräktaren flyr med den större bocken hack i häl. Efter ett 50-tal meter avbryts hetsjakten och revirägaren trippar raskt tillbaka mot sin bättre hälft.
Det är nu det händer. Den lilla bocken, en udda tvåtaggare med smått förvridna horn, har stressad och något chockad irrat sig fram till ett träd bara 30 meter ifrån vårt torn. Han börjar äta och lugnar ner sig. Jag lägger an. Efter ett par minuter sticker han fram huvudet från den skyddande trädkronan. Jag osäkrar och gör mig beredd att skjuta. Självklart vänder bocken sig om och går tillbaka in bakom trädet. Jag säkrar bössan och känner hur adrenalinskaket kommer. Var beredd nu viskar min jaktkamrat i nästa sekund och skyddar öronen. Jag osäkrar igen och ser samtidigt rådjuret kliva ut 20 meter ifrån oss. Han vänder sakta upp sidan och jaktkamraten väser ett kort ”skjut nu”. Skottet smäller av, pälsen ryker till och bocken flyger upp för att genast rasa ihop. Vi hör benen sparka i några sekunder och sedan är allt tyst. Nästan en magisk kontrast mellan det distinkta skottet och den lugna tysta skymningen.
Vi väntar ett par minuter för att återfå lugnet och börjar sedan sakta plocka ihop och ta oss ner för stegen.

Råbocken har säckat ihop någon meter ifrån skottplatsen och dog i princip omedelbart. Vi lyfter bort bocken till åkerkanten och jag skär upp bukhålan för att passa rådjuret. Det är någon liter blod och det känns ovant att hantera ett varmt djur. När urtagningen är klar, bär vi hem bocken till gården och kör det för hängning i ett kylrum.